onsdag 29 juli 2015

Skuld & ånger

Det känns som igår, igår som jag såg henne ramla ihop med förlamade ben. Igår som jag låg i timmar på golvet och bad till Gud. Igår som jag sprutade vatten i hennes mun för att ge mig själv några få minuter till, att få se hennes blick vid liv. Igår som jag låg och skrek med forsande tårar. Igår som jag kramade om hennes frusna, döda tassar. Igår, allt känns som igår. Lika väl som när du gick förbi, och såg hennes stela blick och hennes bortdomnade kropp. Du sprang, i panik. Du gömde dig, i chock. Du dog, i depression. Ännu idag kan jag inte sluta klandra mig själv. Ännu idag kan jag höra dig skrika lika högt som då. Ännu idag sover jag tillsammans med din filt.
Fyra dagar. Som går runt i mitt huvud.
Först hon, sen du.
Jag såg att du var sjuk. Jag såg att du var nere. Men ändå tänkte jag inte på annat än henne. Sista gången som hon såg mig i ögonen.
Jag var inte med dig in i det sista, jag lämnade dig vid dörren. Dörren till rummet, där du skulle få sluta ögonen en sista gång. Jag klarade det inte. Och nu kan jag aldrig mer nå dig, aldrig mer få dig att förstå hur mycket jag älskar dig.
Mitt hjärta är tomt, men ändå så tungt.
De fyra dagarna, de kommer aldrig att lämna mig ifred.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar