torsdag 6 december 2012

Minnen

Minnen är svårt att hantera ibland. Ibland blir det för  mycket tänka och allt bara svämmar över en. Som om ett ton sten skulle kastas på en. Ibland vet man inte vart man ska ta vägen bara. Man vill hitta en väg ut ur plågan. Om det nu skulle finnas en. Plågan kanske är något man måste gå igenom. Något som man inte kan smita från. Ibland tänker jag att man kanske blir provad i livet med att gå  igenom dom svåraste besluten och plågorna och samtidigt aldrig glömma de bra, innan man får vila i frid. Det beror mycket på en själv, hur livet ser ut. Hur man sköter sig. Hur man har det. Men inte alltid. Man kan aldrig ändra på en annan människa. Den människa kanske gör ditt liv till ett helvete. Men den människan kanske är en ängel som försöker hjälpa dig förstå hur man ska klara av alla hinder som dyker upp. Eller så kanske det är djävulen som är och hälsar på. Det känns så ibland. Men vad vet jag? Det kanske bara är en människa som inte förstår vad känslor är. Som inte ser skillnad på svart och vitt, sorg och glädje. Finns det någon himmel, finns det något helvete? Eller är det människans påhitt för att ha en förklaring. Men en förklaring till vad? En förklaring till att kunna få se när det är hemskt och när det är fantastiskt? I självaste verket kanske det bara är blandat, att det inte finns himmel och helvete, hemskt och fantastiskt är samma sak... Jag vet inte riktigt hur jag tänker men jag tror inte det jag säger är helt ologiskt eller vad man kan säga. Jag har ju faktiskt en likadan hjärna som alla andra, då borde väl inte just min tänka annorlunda? Eller? Ja... alla tänker olika men jag menar att just min borde väl inte tänka helt knasigt? Man kan ju faktiskt tänka att man måste uppleva hemskt innan man vet vad fantastiskt är. Förstår du bättre då? Om man vore rik, levde i lyx, en jätte bra familj, inga ovänner och allt bara va bra... Då skulle man inte veta hur det skulle va att ha det hemskt. Ja, nu kanske det blev uttryckt på ett konstigt sätt, men i alla fall... Ni fattar vad jag menar. Så om gud och djävulen faktiskt skulle existera, så tror jag inte dom skulle vara ovänner. Dom behöver varan. Som Ying och Yang. Dom är så olika dom kan bli, men behöver varan för att kunna få en skillnad.

1 kommentar:

  1. Spännande tankar, som vanligt, Millan. Som jag ser det, så finns det ondska, som ingen kan eller ska behöva acceptera. Man kanske inte kan göra så mycket åt den men man behöver inte heller säga att den är OK.
    Hoppas Du mår bra i alla fall. Och hoppas att jag finns som en del av Dina goda minnen.
    :-)

    SvaraRadera