Alla är bra på nåt!

Känner du att du inte är till nytta? Känn inte så! Alla har fått en "gåva"... Det finns inte en enda människa som inte är bra på nåt! Jag har upptäckt att jag kan spela innebandy, och jag kan säkert mycket mer... Precis som ni! Våga prova nya saker! Det är på det sättet man tar sig framåt i livet... Om man inte vågar, hur vet man då vad man är bra på? Om du t ex är jätte duktig på att måla, men tror att du inte är det, så provar du inte... då slänger du bort en chans att få ett toppen liv bara för att du inte provar! Våga chansa! Om du provar och märker hur duktig du är så kan du bli känd om du vill det, annars kan du bara hålla på med det för att det är kul... Man måste leta, man måste göra bort sig och man måste våga! Om man tycker något är roligt, och inte tycker att man är så bra på det... Öva, öva, öva! När man övar så lovar jag att man blir bättre, men man kanske inte tycker att man blir det. Det blir man!
Det kan ta år innan man hittar nåt som man är bra på, men det finns där inne i ditt lilla skafferi någonstans!

Det kan vara tomt när någon älskad lämnat världen...

Den här julen var tomhetens jul... När vi satt och åt, det satt ingen farfar på farfars plats. Man hörde inte farfar babbla om alla spännande saker han hade varit med om när han var liten, det var ingen som ville ha dopp i grytan. Vi bara satt där i tystheten. Men man hörde fortfarande farfar inom sig, när han satt och berättade om hur mycket han älskar oss... Han fanns fortfarande där, bara inte på samma sätt. Han såg oss, och kände värmen inom oss. Han satt vid vår sida och tog emot alla forsande tårar. Och jag vet att han bara vill krama om oss alla och säga "God Jul!" Med sin varma och lena röst, men han kan inte. Jag vill så gärna få hälsa på honom och se hur han har det. Men jag får vänta tills min själ en dag lämnar min kropp, tills dess får jag lita på att gud tar väl hand om honom...

Jag hoppas att du ser detta farfar... För att jag vill att du ska veta, att vi alla vill få höra dig igen. Och en dag så får vi det...

Minnen som man aldrig glömmer...

Pannkakor

Jag minns när vi stod och gjorde våra hemliga pannkakor... Ingen visste vårt hemliga recept. Du visade mig ett fint sätt att lägga upp pannkakorna på och sen serverade vi. Alla satt och njöt... Nu lägger jag alltid upp pannkakorna på ditt fina sätt.

Minnen av min kära farfar...

stava 

Jag kommer alltid ihåg när jag var liten och vi satt och övade på att stava och läsa... Tillsammans satt vi och gjorde små lappar med bokstäver så att du kunde lära mig att läsa, skriva och stava. När vi var klara så satte vi lapparna med bokstäver i en burk som vi sen satte uppe på en hylla tills nästa gång jag kom...
Tack vare dig kan jag läsa, skriva och stava idag!

Ligg inte och lata dig hela dagarna... Följ med och ha kul!

En morgon när jag försökte att stiga upp kände jag bara, "Nej! Jag vill inte till skolan...". Är det någon ide att tänka så? Varför gör man det? Mitt resultat blev ju bara att jag blev försenad...
Visst, man kanske är trött, och det kanske är det tråkigaste ämnet just den dagen... Men det hjälper ju inte att bara ligga där. Man blir inte piggare då. Man blir tröttare, och tänker bara mer och mer att man inte orkar ta sig upp. Men ett tips är att, så fort man vaknar säger man högt till sig själv "Äntligen morgon!" och kliver genast upp ur sängen och klär på sig, tar en dusch eller vad man nu brukar börja med... Då blir man pigg och tar sig till skolan/jobbet lätt!
Om man inte går till skolan/jobbet, vad händer då? Man ligger efter i arbeten. Man träffar inga kompisar och man har ingen energi... Visst har man ingen energi efter skolan/jobbet heller, men då är man härligt trött! Och om man går till skolan/jobbet så kanske man följer med någon hem och har lite kul!
Om det är det tråkigaste ämnet, så tänk bara på dom ämnena som är ok den dagen, eller ditt favorit ämne kanske är den dagen... Tänk positivt, det lönar sig!

Lite tips medans jag piggnar till...

Hej!
Nu har jag inte skrivit på 4 dagar, och det kanske tar någon vecka till eller något innan jag skriver något mer... Men jag kan tipsa om att gå in på  http://www.myspace.com/palmlennart/music/songs/luddes-vaggvisa-70772123 så får ni lyssna på jätte mysiga låtar! En låt som heter "Luddes vaggvisa" skrev  min pappa skrev för länge sen, och pappas kusin sjöng.
Ha det bra så länge!

Gjort är gjort...

Ni har säkert gjort något dumt eller elakt i ert liv, som ni gick runt och tänkte på och tyckte att ni var dumma. Tänk inte så... Alla gör något dumt i sitt liv. Det måste man, för det är så man lär sig. Om man försöker att vara perfekt och aldrig göra något dumt, så lär man sig inte. En gång så råkade jag på nåt sätt göra så att bilnycklarna hamnade i bilen när bilen låstes... Jag blev helt vit, och kämpade för att få ut dom, men det var meningslöst. Jag blev tvungen att gå till pappa och erkänna vad som hänt. När jag berättade det så gick vi till bilen och samarbetade, och allt löste sig. Pappa var inte arg, men han sa att jag helst inte skulle göra om det... Efter det så tänkte jag på det i flera dagar. Jag skämdes. Men efter ett tag så kom jag på, det hjälper ju inte att bara gå och tänka att man är dum... Visst ska man inte göra om det, men hata inte dig själv för det. Som sagt, alla gör något dumt i sitt liv.

Du är också en människa! Ingen har rätt att säga att du är dum för att du råkat göra något lite klantigt! Alla gör det!

Resultat: Det är ingen ide att tycka illa om sig själv. Gjort är gjort och det kan man inte ändra på, men gör helst inte om det...

Jag gillar dig precis som du är!

Jag gillar dig precis som du är... Du behöver inte ändra på dig för att passa in. Du har din egen stil, och det räcker. Tänk om alla hade sett likadana ut? Skulle inte det vara jobbigt? Och om alla hade hållt med en person hela tiden som robotar... Tänk själva, klä er som ni vill och våga säga emot! 
Jag minns när jag var nåt år yngre eller något... Jag vågade inte säga emot... Jag vågade inte klä mig på mitt sätt... Jag var livrädd för mobbning. 
Det var hemskt. Men nu blir jag hela tiden bättre och bättre på det! Och jag märker att jag har fler vänner för att jag kan vara lite mer mig själv. Så om du är utsatt för något sånt här, eller era barn kanske, så kan jag tipsa er om en sak... Våga säga emot! Våga ta plats! Våga klä er som ni känner! Våga bli förbannad om någon gör något elakt mot dig!  Och det viktigaste... Säg ifrån när någon annan blir mobbad! 


Och ni som inte har det så... Just eran kompis kanske känner så, men säger inget. Så kommentera inte dåliga saker om andras stilar och om hur dom känner. Man får bara säga snälla saker! 


Jo, en sak till... Jag använder faktiskt höga klackar! Och det behöver ingen kommentera!

Vad betyder jul?

Många tror att julen bara handlar om ett fint hem, tomten och julklappar. Men så är det faktiskt inte...
Julen handlar om glädje, släkt, vänner och glädjen med att ge. Så om ni tror att julen bara handlar om att få, så tycker jag att ni ska prova på hur en riktig jul är. Det är mycket mysigare...
Och det är viktigt att man firar den tillsammans med någon/några. Annars är det inte jul... Så om ni kan fira jul men använder den till att få, så borde ni tänka att det finns dom som inte kan fira jul. Tänk att inte kunna få känna glädjen. Vissa har/får aldrig känna en sån glädje... Men ni kan. Så ta tillvara på det och fira en riktig jul! Och ta tillvara på både din och andras glädje, den är kvar hela livet. Det kan jag lova!

Min duktiga pappa! duktig, ja, så duktig du är...

Min pappa har också en blogg!
Den är jätte bra, och jag rekommenderar att ni ska läsa den!
Han skriver en massa bra dikter... Som får en att gapa STORT för att dom är så bra!

Läs och beundra!

www.redjim.blogspot.com !!!

Vad är det för ett liv?

Detta är inget jag kommer att tjata om... men om ni har råd, så är det detta ni hjälper till med om ni skickar: KÄMPA mellanslag UNGDOMAR till 72 900, då skänker ni 50 kr. Pengarna går då till hela Unicefs verksamhet och deras insatser i 150 länder, och inte specifikt till arbetet på Afrikas horn.
Det är inget måste, men det vore väldigt snällt att kunna hjälpa dom fattiga...
Det finns mer information om ni söker på google...

Drottning Kristina... vad är det du säger?

Jag satt och pluggade stormaktstiden, Kristina skrev, "Man söker alltid lyckan, där man inte är, och letar alltid förgäves efter det man inte kan finna i denna usla värld" innan hon dog år 1689.
Är det verkligen så? Nej. Varför skrev hon då så? Ja... hon hade ett förfärligt liv, men ser hon inte folk runt om? Som har en familj, en släkt som dom får kärlek ifrån. Titta! Det finns folk som tar livet till vara! Det är viktigt. Att använda sitt liv ordentligt. Man får inte en till chans. Förstå det, ni som tycker att ni inte har något, ni har ett liv! Jämför med dom på stormaktstiden med er själva! Har ni det bra? JA! Så gå inte och klaga! Det är många som klagar på sitt liv... Kanske inte ni, men många. Ta till vara på livet istället för att tänka att detta är en usel värld. Man letar inte efter lyckan... Den är redan funnen... Den har alltid varit funnen, Så tappa inte bort den. Den är en av dom viktigaste ägodelar ni har!

Förlåt för att det tagit så långt tid innan jag skrev igen. Men jag hade lunginflammation...
Ha en bra dag! Och tänk på vad jag sagt... "Ta tillvara på livet!".

Världen där bortom...

Ibland vill man bara bort... Bort härifrån. Få leva mänskligt. Inte sitta fast, och bara åka fram och tillbaka till ICA. Jag brukar titta på himmelen och tänka, det finns en värld där bortom... En oändlig värld. Frisk luft. Och doften av frihet, och dit ska jag komma innan jag dör. Jag ska känna känslan av lycka... 
Sen kommer jag att tänka på att i den andra änden kanske vi är världen med lycka som alla vill till. Kanske dom sitter där och vill komma hit. Vi kan känna lycka här med... Vi kan andas frisk luft med. Och vi kan känna doften av frihet här också. Man ska inte tro att man har det förfärligt, för det har man inte. Glöm den där världen bortom. Inse hur bra du har det här, och tänk på alla glada minnen och alla roliga saker man faktiskt kan göra och har gjort. Om man bara öppnar ögonen... 

Bengt, nu är du en av alla glimmande änglar

Det är alltid lika svårt när någon älskad försvinner så plötsligt. Men det är ett av livets stora hinder. Vissa har kanske planerat väldigt mycket med honom, och vissa har kanske känt honom i hela sitt liv. 

Om han går bort nästa dag vad gör man då? Det är en dum tanke. Vad vill han att man gör? Vill han att man bara struntar i allt då och bara sörjer? Nej. Han vill att man fortsätter alla planer och fortsätter sitt liv. Men det är så klart att man måste sörja lite också. Men låt inte hela livet gå upp i rök för att ni saknar någon, för att han finns alltid vid er sida och stöttar er när ni behöver hjälp.

Vi kommer alltid tänka på dig, Bengt...

Minnen är viktigt

Ibland sitter man och saknar gamla tider. Till exempel när jag tänker på när vi filmade att jag och pappa var små rånare i vår egen trädgård. Vi hade hattar på oss och sprang in i lekstugan och tog tag i min katt. Mer minns jag inte, men det är ett värdefullt minne. Och hattarna har vi kvar.
Eller när man alltid satt och väntade på jultomten i fönstret med Natasja. Man såg långsamt ljuset närma sig. När ljuset nästan var framme rusade man fram till dörren, och där stod tomten. 
Man ska vara rädd om sina fina minnen, men man får inte drunkna i dom. Det är lätt hänt att man bara saknar för mycket och glömmer det som är bra nu. Man skapar fortfarande minnen, och om man redan drunknar bland de gamla är det svårt att skapa fler. Minnen hjälper oss att ta oss vidare i livet...  

Minnet av min egna farfar

You are my heart

Nu stod jag där med tårar som välde fram. Jag kände den kalla höstvinden piska mig i ansiktet. Jag hörde bilarna susa fram på den stora vägen. Hur kan det gå så fort, nyss var man glad och helt plötsligt väller en massa sorgsna tårar fram. Jag kunde bara inte fatta det... Nu var farfar död. Jag kommer aldrig att få se honom igen. Jag kommer aldrig att få en varm och skön kram av honom igen. Jag kommer aldrig att få känna doften av honom igen... Nu var han borta. Min pappa, min syster och jag stod och kramade om varandra. Alla kände vi den stora sorgen inom oss. Det kändes som om man hade en stor sten i magen. Tillslut så försökte vi samla oss. Vi satte oss ner i den stora svarta bilen för att åka till min faster som hade bott på sjukhuset tillsammans med farfar. Det var tyst i bilen, ingen sa något. Det ända man hörde var bilens motor. Efter en stund tog min syster sin ena hand och la den om min. Jag kunde känna kärleken i hennes varma hand.

Jag försöker tänka att jag kommer att få möta honom i mina drömmar och därefter när min själ lämnar min kropp och flyger upp till himmelen. Till farfar.

Någon vecka efter pratade jag hela tiden om att jag aldrig fick ta farväl. Efter ännu en vecka drömde jag att jag kom hem till farmor, och där stod farfar. Han gav mig en kram och sen var drömmen slut. Jag berättade det för pappa. Han sa att det nog var farfar som tog farväl...

Efter det har det alltid varit någon med mig och skyddat mig från all fara och hot.

Du finns alltid kvar i våra hjärtan, farfar.