Jag gillar dig precis som du är!

Jag gillar dig precis som du är... Du behöver inte ändra på dig för att passa in. Du har din egen stil, och det räcker. Tänk om alla hade sett likadana ut? Skulle inte det vara jobbigt? Och om alla hade hållt med en person hela tiden som robotar... Tänk själva, klä er som ni vill och våga säga emot! 
Jag minns när jag var nåt år yngre eller något... Jag vågade inte säga emot... Jag vågade inte klä mig på mitt sätt... Jag var livrädd för mobbning. 
Det var hemskt. Men nu blir jag hela tiden bättre och bättre på det! Och jag märker att jag har fler vänner för att jag kan vara lite mer mig själv. Så om du är utsatt för något sånt här, eller era barn kanske, så kan jag tipsa er om en sak... Våga säga emot! Våga ta plats! Våga klä er som ni känner! Våga bli förbannad om någon gör något elakt mot dig!  Och det viktigaste... Säg ifrån när någon annan blir mobbad! 


Och ni som inte har det så... Just eran kompis kanske känner så, men säger inget. Så kommentera inte dåliga saker om andras stilar och om hur dom känner. Man får bara säga snälla saker! 


Jo, en sak till... Jag använder faktiskt höga klackar! Och det behöver ingen kommentera!

Vad betyder jul?

Många tror att julen bara handlar om ett fint hem, tomten och julklappar. Men så är det faktiskt inte...
Julen handlar om glädje, släkt, vänner och glädjen med att ge. Så om ni tror att julen bara handlar om att få, så tycker jag att ni ska prova på hur en riktig jul är. Det är mycket mysigare...
Och det är viktigt att man firar den tillsammans med någon/några. Annars är det inte jul... Så om ni kan fira jul men använder den till att få, så borde ni tänka att det finns dom som inte kan fira jul. Tänk att inte kunna få känna glädjen. Vissa har/får aldrig känna en sån glädje... Men ni kan. Så ta tillvara på det och fira en riktig jul! Och ta tillvara på både din och andras glädje, den är kvar hela livet. Det kan jag lova!

Min duktiga pappa! duktig, ja, så duktig du är...

Min pappa har också en blogg!
Den är jätte bra, och jag rekommenderar att ni ska läsa den!
Han skriver en massa bra dikter... Som får en att gapa STORT för att dom är så bra!

Läs och beundra!

www.redjim.blogspot.com !!!

Vad är det för ett liv?

Detta är inget jag kommer att tjata om... men om ni har råd, så är det detta ni hjälper till med om ni skickar: KÄMPA mellanslag UNGDOMAR till 72 900, då skänker ni 50 kr. Pengarna går då till hela Unicefs verksamhet och deras insatser i 150 länder, och inte specifikt till arbetet på Afrikas horn.
Det är inget måste, men det vore väldigt snällt att kunna hjälpa dom fattiga...
Det finns mer information om ni söker på google...

Drottning Kristina... vad är det du säger?

Jag satt och pluggade stormaktstiden, Kristina skrev, "Man söker alltid lyckan, där man inte är, och letar alltid förgäves efter det man inte kan finna i denna usla värld" innan hon dog år 1689.
Är det verkligen så? Nej. Varför skrev hon då så? Ja... hon hade ett förfärligt liv, men ser hon inte folk runt om? Som har en familj, en släkt som dom får kärlek ifrån. Titta! Det finns folk som tar livet till vara! Det är viktigt. Att använda sitt liv ordentligt. Man får inte en till chans. Förstå det, ni som tycker att ni inte har något, ni har ett liv! Jämför med dom på stormaktstiden med er själva! Har ni det bra? JA! Så gå inte och klaga! Det är många som klagar på sitt liv... Kanske inte ni, men många. Ta till vara på livet istället för att tänka att detta är en usel värld. Man letar inte efter lyckan... Den är redan funnen... Den har alltid varit funnen, Så tappa inte bort den. Den är en av dom viktigaste ägodelar ni har!

Förlåt för att det tagit så långt tid innan jag skrev igen. Men jag hade lunginflammation...
Ha en bra dag! Och tänk på vad jag sagt... "Ta tillvara på livet!".

Världen där bortom...

Ibland vill man bara bort... Bort härifrån. Få leva mänskligt. Inte sitta fast, och bara åka fram och tillbaka till ICA. Jag brukar titta på himmelen och tänka, det finns en värld där bortom... En oändlig värld. Frisk luft. Och doften av frihet, och dit ska jag komma innan jag dör. Jag ska känna känslan av lycka... 
Sen kommer jag att tänka på att i den andra änden kanske vi är världen med lycka som alla vill till. Kanske dom sitter där och vill komma hit. Vi kan känna lycka här med... Vi kan andas frisk luft med. Och vi kan känna doften av frihet här också. Man ska inte tro att man har det förfärligt, för det har man inte. Glöm den där världen bortom. Inse hur bra du har det här, och tänk på alla glada minnen och alla roliga saker man faktiskt kan göra och har gjort. Om man bara öppnar ögonen... 

Bengt, nu är du en av alla glimmande änglar

Det är alltid lika svårt när någon älskad försvinner så plötsligt. Men det är ett av livets stora hinder. Vissa har kanske planerat väldigt mycket med honom, och vissa har kanske känt honom i hela sitt liv. 

Om han går bort nästa dag vad gör man då? Det är en dum tanke. Vad vill han att man gör? Vill han att man bara struntar i allt då och bara sörjer? Nej. Han vill att man fortsätter alla planer och fortsätter sitt liv. Men det är så klart att man måste sörja lite också. Men låt inte hela livet gå upp i rök för att ni saknar någon, för att han finns alltid vid er sida och stöttar er när ni behöver hjälp.

Vi kommer alltid tänka på dig, Bengt...

Minnen är viktigt

Ibland sitter man och saknar gamla tider. Till exempel när jag tänker på när vi filmade att jag och pappa var små rånare i vår egen trädgård. Vi hade hattar på oss och sprang in i lekstugan och tog tag i min katt. Mer minns jag inte, men det är ett värdefullt minne. Och hattarna har vi kvar.
Eller när man alltid satt och väntade på jultomten i fönstret med Natasja. Man såg långsamt ljuset närma sig. När ljuset nästan var framme rusade man fram till dörren, och där stod tomten. 
Man ska vara rädd om sina fina minnen, men man får inte drunkna i dom. Det är lätt hänt att man bara saknar för mycket och glömmer det som är bra nu. Man skapar fortfarande minnen, och om man redan drunknar bland de gamla är det svårt att skapa fler. Minnen hjälper oss att ta oss vidare i livet...  

Minnet av min egna farfar

You are my heart

Nu stod jag där med tårar som välde fram. Jag kände den kalla höstvinden piska mig i ansiktet. Jag hörde bilarna susa fram på den stora vägen. Hur kan det gå så fort, nyss var man glad och helt plötsligt väller en massa sorgsna tårar fram. Jag kunde bara inte fatta det... Nu var farfar död. Jag kommer aldrig att få se honom igen. Jag kommer aldrig att få en varm och skön kram av honom igen. Jag kommer aldrig att få känna doften av honom igen... Nu var han borta. Min pappa, min syster och jag stod och kramade om varandra. Alla kände vi den stora sorgen inom oss. Det kändes som om man hade en stor sten i magen. Tillslut så försökte vi samla oss. Vi satte oss ner i den stora svarta bilen för att åka till min faster som hade bott på sjukhuset tillsammans med farfar. Det var tyst i bilen, ingen sa något. Det ända man hörde var bilens motor. Efter en stund tog min syster sin ena hand och la den om min. Jag kunde känna kärleken i hennes varma hand.

Jag försöker tänka att jag kommer att få möta honom i mina drömmar och därefter när min själ lämnar min kropp och flyger upp till himmelen. Till farfar.

Någon vecka efter pratade jag hela tiden om att jag aldrig fick ta farväl. Efter ännu en vecka drömde jag att jag kom hem till farmor, och där stod farfar. Han gav mig en kram och sen var drömmen slut. Jag berättade det för pappa. Han sa att det nog var farfar som tog farväl...

Efter det har det alltid varit någon med mig och skyddat mig från all fara och hot.

Du finns alltid kvar i våra hjärtan, farfar.