Farmors födelsedag, utan farfar...

Idag var det farmors födelsedag då. Det var roligt, men svårt att acceptera det att det inte fanns någon farfar där att omfamna eller skoja med. Men det var skönt när man inte tänkte på det en kort stund och bara hade kul med dom andra. Men när jag såg farfars bord kändes det bara, ja vet inte hur man ska beskriva det... Underligt? Konstigt? Sorgset? Arg? Det var bara alla känslorna på en och samma gång... Jag hade till och med känslan glad... Underligt/konstigt kändes det för att man visste att han inte bara var och hämtade posten eller var ute och reste, utan han kom aldrig. Sorgset var det att man kände att man saknade hans fina skratt, eller hans roliga historier. Arg var jag på att han var tvungen att gå bort! Varför måste man det? Det gör bara en ledsen. Det är nog en av alla svåra hinder att klara av i livet... Och glad, det var liksom att på nåt lustigt sätt kändes det som om han ändå var med. Han fans där, och grattade farmor, han skrattade fortfarande när jag berättade om att Tess tog pappas vita choklad-bit i mitten av choklad-kartongen. Det kändes skönt. Och, det bästa. Den glada känslan tog över dom andra. Att han fortfarande var där...

Grattis min älskade farmor! <3<3 :)

Tuff dag...

Idag är det farfars födelsedag. Det kändes så konstigt, att inte kunna gratta honom på samma sätt. Han finns inte mer. Jag insåg inte hur tuff hans födelsedag skulle bli förrän idag. Jag höll mig lite tyst och nedstämd idag i skolan. Jag hade ingen glad känsla inom mig idag. Inget var som det skulle. Allt var bara fel idag... När pappa påminde mig om att farfar fyllde år idag så kände jag en stor klump som dunsade ner i magen. När jag skulle lägga mig, slöt jag långsamt ögonen samtidigt som en tår sakta men säkert rann ner från ögat och landade på kudden. Jag ville bara bort, och slippa morgondagen. Och vet ni... Klumpen i magen sitter kvar. Men det är skönt att få skriva om det... Det är mitt sätt att må bra. Tack alla som läser det jag skriver. Men det som gjorde att dagen blev som tuffast, var nog att jag tänkte på två stycken som inte finns mer... Viktor. En lärare på skolan ser ut som honom, jag tänkte genast, "Ja! Viktor är här!" men det var inte han. Precis då kom jag på det. Han finns inte mer...

Grattis på födelsedagen käraste farfar! <3<3