Att hitta sig själv är inte så lätt som man kan tro... Vissa hittar sig själv med en gång, men för t ex mig är det ett av alla svåra hindren i livet. Jag menar inte vad man heter och så, så dum är jag inte. Jag menar, liksom att hitta sin egen stil. Kan man uttrycka det så? Eller låter det konstigt? Att hitta det man själv är bra på, istället för att härma eller göra det andra vill att man ska göra. Som man kanske inte ens är bra på, eller tycker är kul... ååh! Det är så svårt att uttrycka det! Ni förstår nog någolunda.... Hoppas jag...
Ibland så känner jag bara att jag inte kan någonting. Att jag inte är någon. Att jag bara är en damtuss som svävar runt i luften... Men ibland känner jag mig som världens bästa, men inte så ofta... Jag önskar att jag var mer än vad jag är, att jag redan hade hittat mig själv. Jag hoppas och tror i alla fall att jag inte blir en sån som ger upp med sökandet eller aldrig hittar det. För att jag har en kämpar-glöd inom mig, att hitta mig själv! Och den försvinner inte! Men ibland så blir det såklart att min kämpar-glöd får ett uppehåll, då jag bara känner mig helt värdelös... Men den kommer alltid tillbaka!
Vissa tycker att jag verkligen har hittat mig själv, och att jag är bäst. Men inom mig känner jag att det inte är så......... Inte än.
Så säger min matte lärare om jag eller nån annan säger, "Jag kan inte detta talet!!" så svarar han alltid, "Inte än...".
Hoppas att syrrorna inte läser detta, eller mamma och pappa... Dom skulle bli skogstokiga på att jag säger att jag känner mig värdelös ibland... Men om ni läser detta, så hälsar jag er att en dag kommer jag bara vara nöjd med livet och mig själv! Om folk låter mig vara ifred, och hitta mig själv i lugn och ro...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar