Ibland sitter man och saknar gamla tider. Till exempel när jag tänker på när vi filmade att jag och pappa var små rånare i vår egen trädgård. Vi hade hattar på oss och sprang in i lekstugan och tog tag i min katt. Mer minns jag inte, men det är ett värdefullt minne. Och hattarna har vi kvar.
Eller när man alltid satt och väntade på jultomten i fönstret med Natasja. Man såg långsamt ljuset närma sig. När ljuset nästan var framme rusade man fram till dörren, och där stod tomten.
Man ska vara rädd om sina fina minnen, men man får inte drunkna i dom. Det är lätt hänt att man bara saknar för mycket och glömmer det som är bra nu. Man skapar fortfarande minnen, och om man redan drunknar bland de gamla är det svårt att skapa fler. Minnen hjälper oss att ta oss vidare i livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar