Den här julen var tomhetens jul... När vi satt och åt, det satt ingen farfar på farfars plats. Man hörde inte farfar babbla om alla spännande saker han hade varit med om när han var liten, det var ingen som ville ha dopp i grytan. Vi bara satt där i tystheten. Men man hörde fortfarande farfar inom sig, när han satt och berättade om hur mycket han älskar oss... Han fanns fortfarande där, bara inte på samma sätt. Han såg oss, och kände värmen inom oss. Han satt vid vår sida och tog emot alla forsande tårar. Och jag vet att han bara vill krama om oss alla och säga "God Jul!" Med sin varma och lena röst, men han kan inte. Jag vill så gärna få hälsa på honom och se hur han har det. Men jag får vänta tills min själ en dag lämnar min kropp, tills dess får jag lita på att gud tar väl hand om honom...
Jag hoppas att du ser detta farfar... För att jag vill att du ska veta, att vi alla vill få höra dig igen. Och en dag så får vi det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar